Jag spenderade helgen i Berlin. Vi bilade ner bland medelålders-frånskilda-outbildade-rökande-kvinnor som åkte ner till Tyskland för att besöka Octoberfest och dansa med lika medelålders-frånskilda-outbildade-rökande-män och busslaster med ett nyligen pensionerat Tyskland alternativt öl intresserat klientel.

Vi susade genom landskap som stod i brand i höstens färger och jag blev så glad då vi nästan fick bensinstopp och tvingades till en detour genom smala landsvägar kantade av bokskog och små tyska byhus.

Varför har jag alltid avskytt Tyskland? Nazilandet med de fula människorna och den äckliga maten.

Berlin var fantastiskt. Efter Stockholm den vackraste storstaden jag besökt och tyskar är snälla och inte så tjocka som jag trodde. De kan tala engelska och jag kan förstå menyer på tyska. Utmärkt! Varför har ingen tvingat dit mig tidigare?

Jag såg kulhål i hus, åt muffin på ett rosa leksakscafé, sparkade i höstlöv och besökte en delikatessavdelning med diverse intressanta delar av djur som fick min fantasi att explodera. 

Jag undrar vad min högerhälft tyckte om denna vänsterstad.

Hela syskonskaran är hos Anno i Uppsala. Det väntas middag och Bella som roomie åt Moses. Var är jag, i Lund = Hur långt som helst därifrån. Sexhundratjugo kilometer för att vara exakt.

De fattas mig.

Idag kom jag till insikt. Min hund är inte alls den jag trodde. Hon är en helt annan. Vad konstigt, men kanske lite bra. Rädslor stillas och oroliga själar lugnas. Nu behöver jag inte längre ljuga, jag kan i ärlighetens namn (med en twist a la mig) nu säga:

"Min hund är en Labrador. Och tre kvarts Amerikansk pittbullterrier"

Visserligen så vet alla som känner mig att jag ljuger lite då och då alternativt ofta. Små lögner som aldrig skadar. Så man kanske bör säga att "lögnen" om min hunds identitet nu mer underbyggs av sakliga argument.

Jag känner ett behov av att städa upp. Kan man rensa bland sina vänner på facebook? Det finns så många jag inte vill ha kvar. Men folk kanske blir ledsna. Jag tror att jag likt min syster har ärvt, alternativt omedvetet blivit påtvingade, min mors pedantiska sida. Jag måste hitta ett projekt, ett städprojekt.

Snart kommer en bild på mig och  McCain. 

Ps. Hur kan krossade aprikoskärnor i en bulle smaka som mandelmassa. Och varför krossa aprikoskärnor när du kan göra mandelmassa. Vem äter upp alla aprikoser?

"Shit vad han är tjock. Det är som en stor boll med en mindre boll på toppen"

"En snögubbe, men svart"

"En jordgubbe"

Vi gjorde chokladpudding av havremjölk. Gör inte det, det gick inte bra. Istället blev det chokladsoppa med grädde. Satte man den i frysen så blev den stel och kall men rinnig som saft i mitten. Misslyckat lördags-chokladpuddings-mys. Visserligen tycker jag aldrig om chokladpudding, soppig eller ej.

Hur orkar folk disskutera om detta? Ibland är jag så fruktansvärt ointresserad av andra människor att jag misstänker att jag lider av autism. Jag bryr mig faktiskt nästan enbart om mig själv och de som berör mig. Alla andra bara.....nej.

Idag nästan dog jag när min kära ville döda mig på skoj i bilen. Jag överlevde och köpte därmed ett par nya stövlar. Men jag känner varken ett behov eller vilja av att ta en bild och lägga upp för er att åskåda.

Hur kan SVT på Debatt blanda frågorna Landsbyggdsdöden och Terroristjakt? Vad har folk från Norrland, Göteborg och missförstådda muslimer som anklagas för att vara terrorister gemensamt. 

Han leker med min hund och matar henne med ett popcorn från naveln.  

Eftersom min kära roomie är berusad vid det här laget så hinner jag före med att skriva om julstöket på Vildandsvägen 2u. Dessutom förväntas hon hembringa hemsläp så då vaknar hon med säkerhet sent och helt opepp på att blogga.

När det närmar sig jul mina kära så väntas julstök i vårt kök. Lussekatter och pepparkakor och pyssel. Min kära roomie har fina små hjärt-pepparkaksformar. Jag har formar som föreställer pepparkaksgubbar utan ben, en utan armar och en utan huvud. Det är mer jag. Hjärtan och käcka grisar är inte jag.

Så till alla er, vi ses när kvällarna är lite mörkare och fönstren är upplysta av adventstjärnor.

Ps. Jag vill inte att folk är rädda för mig. Vad göra?