Inatt drömde jag att jag gick vidare till omhoppning.
Jag hade en jättefin häst som hoppade högt.
När jag skulle gå in på ridbanan och lära mig hinderföljden så stod mamma och höll i hästen, som nu såg precis ut som Nora, och Bella i tamburen i stora huset på Brokind.
Mamma kom in på ridbanan och hästen som fortfarande såg ut som Nora bockade helt hysteriskt. Någon sa åt mig att ta ut henne därifrån för att lugna henne. Nu såg hästen ut som en häst, det var en fux..

Jag stod och väntade på min tur och insåg att jag inte hade en aning om hinderföljden.
Hur ska det gå tänkte jag när jag kände paniken växa i bröstet. Jag sprang upp på läktaren för att försöka få mig en titt men kunde inte alls urskilja vilka hinder jag skulle hoppa över. Varför hade de så många hinder? Det var helt smockfullt på banan och jag som bara ska hoppa över några.
Någon bakom mig, jag tror det var Julia frågade mig om jag såg Runar där på läktaren på andra sidan banan. Nej, det gjorde jag inte. Jag tittade lite till men kunde inte riktigt säga vem som var Runar av två stycken som jag stod och valde mellan.

När jag kom hem till min vita villa i Göteborg med stor trädgård så var jag Carola. Jag var trött och gick för att sova. Jag sov i en dubbelsäng.
Nu vaknade jag som Carola av att en mycket hårig figur slet av sig täcket bredvid mig. Det såg ut lite som en varulv, en Runarvarulv. Runarvarulven stiger upp och går in i badrummet, men först slänger han en badrock över axeln, vänder sig om och ger mig ett mycket otäckt bländvitt leende.

Jag rycker till och vaknar, inser att jag det bara var en dröm. Jag är fortfarande Carola i dubbelsängen i den fina vita villa med den stora trädgården. Men jag känner att något är fel, någon har varit inne här....
Ångesten sveper över mig och jag springer ut i trädgården, på baksidan av huset är det min trädgård bara en gigantisk bokskog. Någon ropar efter mig,
"Se vad jag gjort med honom".
Framför mig ser jag min vackra häst som nu är svart. Den ser konstig ut, jag springer lite närmre och ser att huvudet är jättestort med en bred vargkäft med tänder av brunt filttyg. På huvudet sitter även ett diadem med renhorn på. Huvudet skrattar, kroppen ligger helt still.
Jag flyr i panik, springer fort, ut ur bokskogen. Jag kommer fram till ett rådhus och frågar en leveranskille om jag får köpa hans bil. Han säger att jag får det för han är så tänd på mig.
Jag sätter mig i passagerarsätet men inser snabbt att det är en mycket dum ide då Runar kommer springande med ett maskingevär.
Snabbt slinker jag över med benen till förarplatsen och kör snabbt därifrån. Det är lite snöblask på vägarna men jag kör snabbt, genom rödljus och förbi en polis som står och bedömer hastigheten av bilar med hjärnan vid ett övergångsställe.

Någonstans i bokskogen förvandlades jag igen till Ellen.
Jag vaknar när mamma öppnar dörren och säger att "Nu åker jag".
En lång stund ligger jag kvar i sängen med Nora som täcke och trygghet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kom igen Harri! Nu ska vi hedra dom omkomna.

Det var på tiden.

I morgon åker jag till Uppsala. Där ska jag basta och känna systerskap. Men tiden är kort och folket jag vill besöka många. Så förvänta er ingenting, ni vet hur jag är.     ...

Jag hade totalt missat att Jörg Haider körde ihjäl sig. Inte gör det mig något, vi tyckte ändå aldrig om honom. Om jag inte minns fel så tror jag att tanken slagit mig för ett par år sedan "han kanske borde dö". Men det är sällan sådana tankar, eller...