De har skurit bort allt det hårdå, kloliknande rubt Noras ena klo på baktassen. Hennes klor är ganska stora, för hon är ju stor. Hon väger nästan 30 kilo, det är mycket, jag vet. För det är jag som tvingas bära henne upp och ner kanske fjorton gånger varje dag för den där dumma trappan. Den elaka trappan som spräckte hennes klo och som tvingade oss till op. Vad ska man annars säga när veterinärerna säger "Oj, Oj". Jag säger ofta saker och ifrågasätter, men det slutar ändå alltid med att de har rätt och jag säger "Ja, jo men ok". Men när de ville röntga hennes njurar sa jag bestämt nej. "Det är inget fel med min hunds njurar tack."

Nu är det så att hon går runt med en köttig, vätskande vad-som-förr-liknande-en-klo. Klon är liksom fortfarande där, men den ser ut sen daggmask som blivit tuggad på och sen är på väg ner i jorden. Man kan ju alltid blunda för sånt, men nu är det så att jag måste byta hennes förband varje dag. Det är inget enkelt snurra på lite gasbinda förband, utan det är en hel procedur av små bumullsbitar som ska passa rätt och lufttorka klon och torka helt helt torrt och sax och tejp. Mina nerver är svaga när det kommer till andras smärta. Och älskar man sin hund nästan mer än allt vad livet har att erbjuda såblir därmed mina nerver så svaga att de skulle brista av en nysning.

Jag önskar nog ibland att jag kunde operera in ett microchip i hennes hjärna så att man därefter skulle kunna styra henne med hjälp av en handkontroll. Man har gjort så med kackerlackor. Då skulle jag lägga en madrass nedanför trappan och tvnigat henne att hoppa. Problem blir det fortfarande när hon ska upp.  Jag får komma på en bättre lösning.

Nu ska jag lägga tassförband.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kom igen Harri! Nu ska vi hedra dom omkomna.

Det var på tiden.

I morgon åker jag till Uppsala. Där ska jag basta och känna systerskap. Men tiden är kort och folket jag vill besöka många. Så förvänta er ingenting, ni vet hur jag är.     ...

Jag hade totalt missat att Jörg Haider körde ihjäl sig. Inte gör det mig något, vi tyckte ändå aldrig om honom. Om jag inte minns fel så tror jag att tanken slagit mig för ett par år sedan "han kanske borde dö". Men det är sällan sådana tankar, eller...