Kaffet är slut och klockan som bara är halv ett.
- Gösta, du kan väl åka hem och koka lite nytt?
- Jo.
Gösta tog på sig sin vita hatt och klev ombord på sin gula Ockelbo båt som pryddes av den svenska flaggan. Klart man måste stödja killarna nu och vara stolt över att vara svensk, tänkte han, och speciellt en dag som denna.
Solen gassade och både Gösta och hans fru hade tagit sig ett dopp. Ja, om man nu ska kalla Elsie's "bad" för dopp. Kärringdopp, tänkte Gösta och log medan han drog upp ankaret. Innan han startade motorn ropade Elsie från klipporna,
- Kan du vara så vänlig och ta med dig en kofta. Jag tänkte om det nu mot förmodan skulle bli lite kyligt och för säkerhets skull, ta med ett paraply.
Gösta bara skakade på huvudet samtidigt som han log. Det var inte ett moln på himlen och termometerna hemma i stugan hade i morse visat över 25 grader i skuggan.
Nog blåste det lite men Elsie hade redan en sjal knuten runt håret för att nu inte i onödan förstöra sitt nylagda hår.
Gösta startade båten och gjorde en tvär sväng. Motorn hade i vintras varit inne på macken för att "piffas" till. Han såg fram emot midsommar då han skulle få ta sina barnbarn på en båttur. Barnen som bor i stan, de mår bra av att komma ut och andas lantluft.
Rätt som det var tog en vindpust tag i hans vita hatt och drog med den ett slag innan vinden släppte ner den i vattnet.
- Satan!
Han svängde runt båten för att lägga sig brevid hatten för att då plocka upp den. Det tog längre stund än väntat, hatten sjönk snabbt och han nådde inte riktigt ända fram.
Lite desperat tittade han upp för som alltid när något gick på tok möta Elsie's blick. Hon viftade med armarna i ett försök att signalera åt Gösta att hoppa i.
Hatten var faktiskt att mycket fin kvalitet och så värst billigt tyckte hon inte det var när hon för två somrar sedan betalade 175 kr för den. Men Gösta kunde inte fortsätta klippa gräset på det viset. Utan hatt blev hans kala hjässa och öron alldeles rödbrända. Elsie fick varje kväll lägga kalla våtomslag där han bränt sig. Nej, han var tvungen att ha en hatt och den vita fick det bli.
Gösta som alltid följde sin frus goda råd tog av sig shortsen och hoppade i. Men utan att tänka på att klipporna var fulla av folk och båten endast låg ett par meter ut, hoppade han i i bara mässingen.
Han fick tag i hatten och det är klart att han rodnade lite då han klättrade upp i båten och visade rumpan bar. Han svepte en handduk runt höften och startade båten.
Nej, nu måste jag ha skämt ut Elsie något så fruktansvärt och hon som alltid är så mån om vårat goda rykte, tänkte nu Gösta som helst inte ville återvända till klipporna efter sitt spektakel.
Men som alltid när något går på tok tittade han upp för att möta Elsie's blick.
Hon strålade ut det vackraste leende, det leende som han en gång fallit pladask för och som alltid fick honom att känna att livet, det är varje sekund värt att leva.
Han log tillbaka, la hatten säkert under sätet och tog av i riktning mot sin brygga samtidigt som han slängde iväg en kyss.
I suset från vinden och dunsen då båten slog mot vågorna kunde han ändå höra Elsie ropa,
"Och glöm inte stänga av kaffebryggaren ! "

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kom igen Harri! Nu ska vi hedra dom omkomna.

Det var på tiden.

I morgon åker jag till Uppsala. Där ska jag basta och känna systerskap. Men tiden är kort och folket jag vill besöka många. Så förvänta er ingenting, ni vet hur jag är.     ...

Jag hade totalt missat att Jörg Haider körde ihjäl sig. Inte gör det mig något, vi tyckte ändå aldrig om honom. Om jag inte minns fel så tror jag att tanken slagit mig för ett par år sedan "han kanske borde dö". Men det är sällan sådana tankar, eller...