Senaste inläggen

Av oney - 21 september 2008 17:28

Jag känner ett behov av att städa upp. Kan man rensa bland sina vänner på facebook? Det finns så många jag inte vill ha kvar. Men folk kanske blir ledsna. Jag tror att jag likt min syster har ärvt, alternativt omedvetet blivit påtvingade, min mors pedantiska sida. Jag måste hitta ett projekt, ett städprojekt.


Snart kommer en bild på mig och  McCain. 


Ps. Hur kan krossade aprikoskärnor i en bulle smaka som mandelmassa. Och varför krossa aprikoskärnor när du kan göra mandelmassa. Vem äter upp alla aprikoser?

Av oney - 20 september 2008 22:51

"Shit vad han är tjock. Det är som en stor boll med en mindre boll på toppen"


"En snögubbe, men svart"


"En jordgubbe"


Vi gjorde chokladpudding av havremjölk. Gör inte det, det gick inte bra. Istället blev det chokladsoppa med grädde. Satte man den i frysen så blev den stel och kall men rinnig som saft i mitten. Misslyckat lördags-chokladpuddings-mys. Visserligen tycker jag aldrig om chokladpudding, soppig eller ej.

Av oney - 18 september 2008 22:39

Hur orkar folk disskutera om detta? Ibland är jag så fruktansvärt ointresserad av andra människor att jag misstänker att jag lider av autism. Jag bryr mig faktiskt nästan enbart om mig själv och de som berör mig. Alla andra bara.....nej.

Av oney - 18 september 2008 22:27

Idag nästan dog jag när min kära ville döda mig på skoj i bilen. Jag överlevde och köpte därmed ett par nya stövlar. Men jag känner varken ett behov eller vilja av att ta en bild och lägga upp för er att åskåda.


Hur kan SVT på Debatt blanda frågorna Landsbyggdsdöden och Terroristjakt? Vad har folk från Norrland, Göteborg och missförstådda muslimer som anklagas för att vara terrorister gemensamt. 


Han leker med min hund och matar henne med ett popcorn från naveln.  

Av oney - 12 september 2008 22:16

Eftersom min kära roomie är berusad vid det här laget så hinner jag före med att skriva om julstöket på Vildandsvägen 2u. Dessutom förväntas hon hembringa hemsläp så då vaknar hon med säkerhet sent och helt opepp på att blogga.

När det närmar sig jul mina kära så väntas julstök i vårt kök. Lussekatter och pepparkakor och pyssel. Min kära roomie har fina små hjärt-pepparkaksformar. Jag har formar som föreställer pepparkaksgubbar utan ben, en utan armar och en utan huvud. Det är mer jag. Hjärtan och käcka grisar är inte jag.

Så till alla er, vi ses när kvällarna är lite mörkare och fönstren är upplysta av adventstjärnor.


Ps. Jag vill inte att folk är rädda för mig. Vad göra?

Av oney - 11 september 2008 22:49

Inatt drömde jag att jag födde ett barn. Världens sötaste lilla flicka. Glad blev jag såklart. Jag drömde att jag hade värkar och att jag krystade. Konstigt, det sägs att sådant bara dröms av de som snart ska föda.

En vän kom fram till mig när jag höll mitt barn och sa "Jag SA ju att du skulle klara av förlossningen." Jag kunde inte säga annat än ja, jag antar det. Men så blev jag asförbannad över att jag glömt säga tillbarnmorskan att jag beställt kejsarsnitt. HUR kunde jag glömma det. Korkat Ellen! Sen gjorde jag några knipövningar för att se om det gjorde ont. Det gjorde det inte. Men sen skulle jag typ stå och hoppa på ett ben för att saker skulle trilla ur livmodern. Det såg väldigt konstigt ut, det vore dumt att återberätta.

Drömmen slutade när jag skulle lämna BB med det lilla lilla barnet. När jag vaknade så kändes det väldigt tomt.


Jag somnade om och drömde istället om att jag och Anna var Ronja och Birk som red genom en skog och blev jagade av fula män i skägg.

Av oney - 11 september 2008 19:19

Taggtrådsbloggen är uppdaterad för alla ni lyckans ostar som har tillgång.

Av oney - 9 september 2008 20:26

...som svettas om fötterna. De trampar druvor som sedan ska jäsas till vin....."


Vem kom på?


Nu är jag hemma i lilla Lund igen efter alla dessa dagar nere i Frankrike. Varmt har det varit och på natten alldeles bäcksvart. Fint och mysigt på alla vis, och då inberäknat alla fransmän som inte kan någon engelska. Till er vill jag säga, think outside the box....pissråttor.


Idag genomgick jag en inre kris som pågick i runt fem minuter. Min love var inne på ett kontor och jag vaktade bilen, jag vaktade bilen inne i bilen. Vi hade parkerat på en gata i Monaco där man apeslut inte fick parkera på. En ful snut smög sig på och skrev en bot utan min vetskap. Sen blev han sur och gav den till mig. Får man ge en bot om någon sitter i bilen. I min värld, nej. Hur det är i hans värld spelar mig ingen roll, jag är trångsynt.

Det var en hyrbil och den fick jag av försäkringsskäl + min ringa ålder inte köra. Då ringde jag min love som inte svarade. Polisen, eller om han nu var parkeringsvakt, vilket jag tror för det är de som är sådär bittra och tycker om att få små söta flickor att gråta, blev arg arg arg och började ryta på franska. Jag sa åt honom att jag minsann inte kan franska och att jag tror jag förstår vad han säger och jag försöker bara få tag på han där, snubben där inne på kontoret för han måste köra bilen och... Den stora fransken började nu vråla på franska och hans kompis kom och han började vråla han också. De stod där i deras fula uniformer, jag tycker inte om uniformer, och gestikulerade med deras jättelika armar och skrek. Jag förstod ingenting, jag sa det till dem också, men de förstod förmodligen inte vad jag sa eftersom de inte kan typ det enda språket som är värt att kunna om man nu vill göra något annat än att sitta hemma.


Till detta bör tilläggas att jag är etthundrafemtiofem centimeter lång och väger under femtio kilo. Dessutom är jag blond. VEM skriker och blir sur på någon som jag? Det borde vara dödstraff för sådant beteende.


Tillslut kastade jag mig ur bilen och trängde mig förbi dessa bestar, som nu ställt sig så nära inpå att det varit befogat att ta till självförsvar, jag rusade över gatan och blev nästan påkörd samtidigt som bestarna började vråla ännu mer. Jag tillkallade äntligen hans, med legal ålder att köra bilen, uppmärksamhet och han kom till min undsättning. Iaf nästan eftersom han inte kunde låsa upp bilen och började be dessa fransmän om tillåtelse att stå kvar i fyra minuter. Detta gjorde dem ursinniga och jag kastade mig in i bilen och skrek KÖR KÖR.

Sedan snyftade jag en liten stund. Nu kan man gärna tro att jag är liten och svag, men så är inte fallet. Men de var stora och skrek på ett språk jag inte förstår och de såg ut som två gestalter som jag kan tänka spelar in en jättegrov bögporr, i uniform. Annars är jag väldigt bra på att säga ifrån och vara ännu jävligare tillbaka.


Vi ska inte betala den där parkeringsboten.

Presentation


Jag har mer eller mindre ofrivilligt blivit en feministisk hemmafru i ett land med för dyra bilar och för många trophy wives. Här bor jag med boyfriend och försöker finna mig i längtan efter Nora och alla mina små ofödda bäbisar.

Min trygghet i form av

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2008
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards