Jag hatar Lund när det blåser.
Jag hatar min cykel alltid.

De sa nyss på nyheterna att det svenska vädret, som det ser ut idag. har fått meterologerna att tänka om. Det finns tydligen en definition på vintern och delar av Sverige har inte uppnåt de krav som ställs på att vintern ska infinna sig per definition. Så nu har de tillsammans, de som är kunniga på väder, bestämt ett preliminärt slutdatum på hösten. Det blev 28 feb. Så vi fick aldrig någon vinter för våren kom redan innan hösten är slut tydligen. Snödroppar och krokus och små gröna knoppblad på tidiga buskar. Det är mitt Lund.

Idag har jag haft ett svagt ögonblick då jag ville köpa en vit vårjacka. Men jag har bestämt mig för att det är fåfänga för det räcker mycket väl med de fyra vårjackorna jag redan har. Istället ska jag tillåta mig att köpa någon fin sjal och en fin väska att matcha de jackor jag redan har. Dessutom kommer jag behöva vårklänningar och jeans och skor.
Det fanns även ett svagt ögonblick under dagen då jag köpte godis och rosa läppsyl och ett graviditetstest. Godiset är uppätet, läppsylet får mina läppar att skimra i pärlemor och graviditetstestet visade negativt. Men jag tyckte att det vore på sin plats med ett test. Min kära hund Bella är ju sådan att hon varje år blir skendräktig. Jag har tänkt att sådant även borde drabba människor. Men mina dagar bland barnaskrik, foglossningar och avspänning i bassäng för oroliga förstföderskor så vore det ju inte helt otroligt om en skengraviditet tog fäste i mig.

Jag var på kårmöte idag. Det kändes lite viktigt och jag åt vindruvor och sa att jag ville bli VFUansvarig. En utmärkt post för mig då jag redan stått upp mot ILL och försökt kräva vår rätt.

Jag är sjuk, min hals gör jätteont och jag har feber.
Känner ångest över att jag vet att jag måste plugga. Varför är det så svårt......
Jag vill att den här terminen ska vara över.

Idag var jag ute med Alfred och Bennedetto. Vi hittade lite svamp och lite hemliga dokument.
Sen gick vi i en ravin och efter det åt vi mjukglass.

• Introduktionsmöte
  
• Brokind
• Vattenskidor
• Badareberget + Isté
• Solkräms faktor 30
• Rimforsa godis
• Fotboll + släkt + Gundersens
• Grusgång + ogräs
• Mormor's plättar + knarr i trappan
• Trollsjön + sen sommarkväll

Kaffet är slut och klockan som bara är halv ett.
- Gösta, du kan väl åka hem och koka lite nytt?
- Jo.
Gösta tog på sig sin vita hatt och klev ombord på sin gula Ockelbo båt som pryddes av den svenska flaggan. Klart man måste stödja killarna nu och vara stolt över att vara svensk, tänkte han, och speciellt en dag som denna.
Solen gassade och både Gösta och hans fru hade tagit sig ett dopp. Ja, om man nu ska kalla Elsie's "bad" för dopp. Kärringdopp, tänkte Gösta och log medan han drog upp ankaret. Innan han startade motorn ropade Elsie från klipporna,
- Kan du vara så vänlig och ta med dig en kofta. Jag tänkte om det nu mot förmodan skulle bli lite kyligt och för säkerhets skull, ta med ett paraply.
Gösta bara skakade på huvudet samtidigt som han log. Det var inte ett moln på himlen och termometerna hemma i stugan hade i morse visat över 25 grader i skuggan.
Nog blåste det lite men Elsie hade redan en sjal knuten runt håret för att nu inte i onödan förstöra sitt nylagda hår.
Gösta startade båten och gjorde en tvär sväng. Motorn hade i vintras varit inne på macken för att "piffas" till. Han såg fram emot midsommar då han skulle få ta sina barnbarn på en båttur. Barnen som bor i stan, de mår bra av att komma ut och andas lantluft.
Rätt som det var tog en vindpust tag i hans vita hatt och drog med den ett slag innan vinden släppte ner den i vattnet.
- Satan!
Han svängde runt båten för att lägga sig brevid hatten för att då plocka upp den. Det tog längre stund än väntat, hatten sjönk snabbt och han nådde inte riktigt ända fram.
Lite desperat tittade han upp för som alltid när något gick på tok möta Elsie's blick. Hon viftade med armarna i ett försök att signalera åt Gösta att hoppa i.
Hatten var faktiskt att mycket fin kvalitet och så värst billigt tyckte hon inte det var när hon för två somrar sedan betalade 175 kr för den. Men Gösta kunde inte fortsätta klippa gräset på det viset. Utan hatt blev hans kala hjässa och öron alldeles rödbrända. Elsie fick varje kväll lägga kalla våtomslag där han bränt sig. Nej, han var tvungen att ha en hatt och den vita fick det bli.
Gösta som alltid följde sin frus goda råd tog av sig shortsen och hoppade i. Men utan att tänka på att klipporna var fulla av folk och båten endast låg ett par meter ut, hoppade han i i bara mässingen.
Han fick tag i hatten och det är klart att han rodnade lite då han klättrade upp i båten och visade rumpan bar. Han svepte en handduk runt höften och startade båten.
Nej, nu måste jag ha skämt ut Elsie något så fruktansvärt och hon som alltid är så mån om vårat goda rykte, tänkte nu Gösta som helst inte ville återvända till klipporna efter sitt spektakel.
Men som alltid när något går på tok tittade han upp för att möta Elsie's blick.
Hon strålade ut det vackraste leende, det leende som han en gång fallit pladask för och som alltid fick honom att känna att livet, det är varje sekund värt att leva.
Han log tillbaka, la hatten säkert under sätet och tog av i riktning mot sin brygga samtidigt som han slängde iväg en kyss.
I suset från vinden och dunsen då båten slog mot vågorna kunde han ändå höra Elsie ropa,
"Och glöm inte stänga av kaffebryggaren ! "

Anno, ja lite befängt skulle jag faktiskt vilja kalla det.
Hellre en vältränad brud som Carmen.
Idag blev jag inte vald i fredagsflörten. Vad ska jag dra för slutsatser utav det?
Kanske folk blir stötta då jag säger att kulmagar är oerhört charmiga.
Kanske ingen vill ha en brud som leker farlig.
Att promenera i mörkret, hade jag sagt det? Jag är ju mörkrädd...

Tränade på gymet idag och mina armar såg oj så hemskt starka ut. Jag kan ju stå framför spegeln i flera timmar utan att tröttna.
Snart ska jag ut och springa. Idag är det sommar, kanske jag borde sola lite på balkongen.

Nu har jag varit på landet i ett par dagar. Mille kom på besök, vi sög helium, drack vodka och bastade. Ingen bra kombination, mitt arma, arma huvud.
Zanna och Andrea kom på middag. Vi bastade lite till och åt en massa marängswiss. Mmm jättegott! Stackars lilla Nora trilla i vattnet med huvet före och kom inte upp utan min hjälp.
Det var Andreas fel, eller Noras. Hur som helst, blöta blev vi allesammans.

Imorrn är det tydligen pingstafton. Visste vi om det?

Inatt drömde jag att jag gick vidare till omhoppning.
Jag hade en jättefin häst som hoppade högt.
När jag skulle gå in på ridbanan och lära mig hinderföljden så stod mamma och höll i hästen, som nu såg precis ut som Nora, och Bella i tamburen i stora huset på Brokind.
Mamma kom in på ridbanan och hästen som fortfarande såg ut som Nora bockade helt hysteriskt. Någon sa åt mig att ta ut henne därifrån för att lugna henne. Nu såg hästen ut som en häst, det var en fux..

Jag stod och väntade på min tur och insåg att jag inte hade en aning om hinderföljden.
Hur ska det gå tänkte jag när jag kände paniken växa i bröstet. Jag sprang upp på läktaren för att försöka få mig en titt men kunde inte alls urskilja vilka hinder jag skulle hoppa över. Varför hade de så många hinder? Det var helt smockfullt på banan och jag som bara ska hoppa över några.
Någon bakom mig, jag tror det var Julia frågade mig om jag såg Runar där på läktaren på andra sidan banan. Nej, det gjorde jag inte. Jag tittade lite till men kunde inte riktigt säga vem som var Runar av två stycken som jag stod och valde mellan.

När jag kom hem till min vita villa i Göteborg med stor trädgård så var jag Carola. Jag var trött och gick för att sova. Jag sov i en dubbelsäng.
Nu vaknade jag som Carola av att en mycket hårig figur slet av sig täcket bredvid mig. Det såg ut lite som en varulv, en Runarvarulv. Runarvarulven stiger upp och går in i badrummet, men först slänger han en badrock över axeln, vänder sig om och ger mig ett mycket otäckt bländvitt leende.

Jag rycker till och vaknar, inser att jag det bara var en dröm. Jag är fortfarande Carola i dubbelsängen i den fina vita villa med den stora trädgården. Men jag känner att något är fel, någon har varit inne här....
Ångesten sveper över mig och jag springer ut i trädgården, på baksidan av huset är det min trädgård bara en gigantisk bokskog. Någon ropar efter mig,
"Se vad jag gjort med honom".
Framför mig ser jag min vackra häst som nu är svart. Den ser konstig ut, jag springer lite närmre och ser att huvudet är jättestort med en bred vargkäft med tänder av brunt filttyg. På huvudet sitter även ett diadem med renhorn på. Huvudet skrattar, kroppen ligger helt still.
Jag flyr i panik, springer fort, ut ur bokskogen. Jag kommer fram till ett rådhus och frågar en leveranskille om jag får köpa hans bil. Han säger att jag får det för han är så tänd på mig.
Jag sätter mig i passagerarsätet men inser snabbt att det är en mycket dum ide då Runar kommer springande med ett maskingevär.
Snabbt slinker jag över med benen till förarplatsen och kör snabbt därifrån. Det är lite snöblask på vägarna men jag kör snabbt, genom rödljus och förbi en polis som står och bedömer hastigheten av bilar med hjärnan vid ett övergångsställe.

Någonstans i bokskogen förvandlades jag igen till Ellen.
Jag vaknar när mamma öppnar dörren och säger att "Nu åker jag".
En lång stund ligger jag kvar i sängen med Nora som täcke och trygghet.

taggtrådsblogg.

Min nästa hund ska heta Lestat.
Bella har idag ätit MärtaMås.
Julia är i solen.
Anna är lite norr om Erik.
Jag sitter söder om dem.
Idag hittade jag ett par nycklar i en dörr.
Jag ska skriva en lista på allt jag är bra på och sätta i mitt badrumsskåp.
En sådan lapp skrattar man först åt men efter att ha läst den två tusen gånger så tror man på vad som står där.
Tidningen Cafe är en världslig sak.