Ett magnoliaträd ska jag köpa till min kära mor då hon fyller år. Vi tänkte först ge henne en katt, men att ersätta Siri blir nog en omöjlighet. Hade inte Siri blivit begravd under äppelträden så hade magnolian kunnat få bli hennes. Jag hoppas hon blir glad.Våren 2007 bodde jag tillsammans med Julan på Bankgatan. Det var en fin vår, en fin syster och världens finaste köksfönster. En dag kom Julia hem med en gren från ett nedhugget magnoliaträd. Den hade knoppar som slog ut i blom redan efter några dagar. Vi kände oss speciella som hade dessa blommor på köksbordet.

Jag har en plan. Men den är hemlig. Jag har ganska många hemligheter att hålla reda på, de är mina och de handlar om mig. De läcker ut ganska ofta men jag är ganska smart på det viset att jag delar ut dem bland er alla. På så vis lägger jag inget tungt ansvar på enbart någon. Kanske är mitt liv bara så fantastiskt enastående att jag omöjligt kan hålla allt inom mig.

Nu ångrar jag mig, det är fel att kalla det hemligheter. 

Idag talade jag med min mormor. Hon sa att hela hennes dag blev fin och viktig nu då jag ringde. Då förgyllde hon i sin tur min dag. Sen åt jag glass, då blev den än lite mer gyllene.

Nu förstår jag!

Vi fick aldrig äta Kellog's Frosties. Undantaget var somrarna i Lilla Stugan på Björkkullen. Men allt var annorlunda där. Geléhallon trollades fram ur öronen och det var min tur att få det mesta av mammas lukt från kudden. Pikkusisko Anno fick den annars till vardags.

Jag ska köpa en bok i vilken jag ska skriva ner alla mina minnen. Det gör inget om de skrivs ned i ordning, det viktigaste är att de dokumenteras. Jag samlar på mig så mycket som efter en tid gömmer sig i hörnen. Ibland kommer de fram och låter mig minnas. Jag kan fastna i timmar då jag läser mina gamla dagböcker. Stycken letas fram där jag skrivit, det här var en av de vackraste dagarna i mitt liv, något som jag den dagen var säker på att jag aldrig skulle glömma. Men hade jag inte skrivit ner vad som hänt så hade jag gått miste om betydelsen.

Jag hittar även meningen, idag verkar mamma så väldigt väldigt glad, jag undrar om det beror på något speciellt. När jag läser de raderna så ser jag min mammas ansikte framför mig just precis den dagen. Ett ansikte under en eftermiddag som för mig är viktigt att jag aldrig glömmer.

Börjar jag inte minnas och skriva snart så kommer jag att ångra mig.

Jag känner två äldre damer. De är systrar och har bott tillsammans större delen av sina liv. Nu är den ena systern dålig i sin alzheimer. Systrarna visste båda två vad som skulle hända så de förberedde sig. Under flera år dokumenterade de vad som hände i deras liv. De skrev ner det i block som fylldes till att bli tjocka pärmar. En bokylla införskaffades just för ändamålet att hålla dessa pusselbitar på plats. Pärmarna organiserades, fick datum och ställdes på rad. Sakta men säkert fylldes bokhyllan vilket fick systrarna att köpa ytterligare en. År efter år skrev de och pärmarna fyller nu mer än två bokhyllor. Hyllorna är märkta med årtal och månader.

Idag skriver de inte längre. Bokhyllorna med pärmarna står kvar. Men de står orörda. Den ena systern är inte längre medveten om vad som gömmer sig bakom de svarta ryggarna som står uppradade. Hon lägger kanske inte ens märke till att de står där.

I sommar ska jag börja skriva.

Det var sol och vatten så blått som på film.
Solblekt hår med salt som skrapar.
Varma axlar att kyssa på steniga stränder full av kärlek.
Torn som jag bygger av fina stenar. Nu ligger de i mitt fönster och jag föreställer mig dem lika varma som när jag plockade upp dem från stranden.
Solkräms-smörj på solvärmd hud.
En varm famn, fräkniga läppar och vita lakan som snor sig.
Magar fyllda av halloumi och öl.

"I wear rubber bands round my soul. They keep me from crawling, and these rubber bands round my soul, they keep me from falling"
...
"So then when you are not in my dreams,
and not in my mind. But we are at the same place at the same time, rubber no longer holds the borders of my soul"

I natt drömde jag om en negerbäbis. Hon var något av det finaste jag sett. Putteliten med alldelse mörkt silkeslent hår. Hon var naturligtvis inte min, med det var något med hennes mamma. Vet inte om hon var sjuk eller död. Det blev på så vis att jag tog hand om den här lilla flickan. Hon var verkligen verkligen liten och så len att hon under sekunder i drömmen då och då förvandlades till en nyfödd Golden retriver valp. Jag stöttade upp hennes nacke och huvud i min hand när jag lyfte upp henne och la henne mot mitt bröst. Sen började jag sjunga för henne och vagga henne fram och tillbaka med hela min kropp. Sången jag sjöng för henne var Mockingbird med Eminem. Mycket lustigt.